Slussen – En Serenad, en Spade eller Skvader? Vad betyder Ord?

Also available in: Engelska

Ord. Beskriver de sanning eller saga? Hur benämner vi vår arkitektur och vad sker med oss när vi gör det? Kan till och med orden hjälpa oss att tolka platser?

 

Vad är det för ord vi använder i relation till Slussen idag och i förslagen om dess framtid? Och vad innebär det för hur vi ser på platsen? Slussplan, Stadsgården, Rysstorget, Södermalmstorg är namn som finns idag kopplade till Slussen. Katarinaparken och Slusstorget är ett par av de nya föreslagna.

Orden har troligen en viss betydelse för hur vi tolkar saker. Forskarna Sapir och Whorf formulerade till och med en teori kring detta som i en tolkning gör gällande att språket styr hur vi tänker, i alla fall i hög grad. Det finns också en tolkning som hävdar att det vi inte har språk för kan vi heller inte tänka, men så långt ska vi inte gå. Men att ingen kinakrog med självaktning skulle kalla sig något negativt står klart. De heter självklart något i stil med Winner House, Lucky Garden eller något sådant.

Orden ”torg”, ”gård” och ”park” kan lätt mentalt kopplas till saker som upplevs positiva.  Ordet ”plan” känns lite mer neutralt. Sedan har vi ord vi ännu inte kopplat till Slussen: ”plats”, ”rondell”, ”mot”, ”backe” eller ”terrass” är sådana. Kanske finns det andra ord som vi ännu inte har fått för oss att koppla till Slussen – ännu.

Men. Det finns ju alltid ett ”men” eller hur? Extra roligt att just det ordet kan tolkas på flera sätt än ett också.  I frasen ”till men” betyder ordet att ge skada. Men åter till vårt första ”men”. Att välja fina ord till vår arkitektur är bra, MEN sedan kräver vi av dessa platser att de stämmer överens med de valda orden. Annars får våra hjärnor spader.

Vi föredrar alltså att kalla en spade en spade, ”call a spade a spade” som det numer sägs i den anglosaxiska värden. Men det handlar inte, som en del rasister vill få det att verka, om att tala nedsättande om mörkhyade. Ursprunget till talesättet är mycket äldre än så. Redan de gamla grekerna började med uttrycket. Men något gick sedan fel i översättningen från grekiska till engelska så det ord som översattes till ”spade” betydde egentligen ungefär ”skål” eller möjligen ”tråg”. Det är svårt med språk. Rena grekiskan till och med. Vi vill förstås tala klarspråk och ”kalla en skål en skål”.

Om vi börjar med ordet ”park”. Vi har förebilder i Stockholm via platser som Berzelii park och Gustav Adolfsparken till exempel. Vi föreställer oss något lummigt, grönt och förhållandevis lugnt när vi tänker”park”. Begreppet ”Engelsk park” finns också inmurat i arkitekternas hjärnor. Men blir det en park bara man sår lite gräs och ställer dit några träd eller krävs det något mer av själva rummet? Tror faktiskt det. Den så kallade ”Katarinaparken” känns inte som ”park” för mig – sorry. Smakade på pressbilden och kände efter. Ord som ”Katarinakajen” eller ”Katarinaterrassen” hade övertygat mer.

Ordet ”plan” finner vi pland annat i platser som Odenplan, St Eriksplan, Fridhemsplan och så vidare. Och vid Slussen i form av Slussplan. Ordet antyder en platt yta. Vi vet vad en fotbollsplan är.  En plan yta för rörelse. Så plan verkar pasa Slussen rätt väl, även om det knappast är EN plan. Ordet ”gård” finner vi i Kungsträdgården och Humlegården, men öven alltså även i Stadsgården. Ordet ”gård” är till sin natur lantligt och antyder odling eller jordbruk. I fallen Kungsan och Humlan har det ju där förekommit sådant – men i Stadsgårdsfallet? Mina historiekunskaper är inte tillräckliga för att finna att vi odlat något på Stadsgården utom möjligen baksmälla efter en tripp till Finland…Det kan vara så att ”gård” är ett ord vi inte ska använda vid Slussen om vi inte gör så stället förtjänar namnet.

Sedan har vi ”torg”. Det är vårt stora problembarn och svarta arkitekturfår i sammanhanget. Det finns nog inte många ord som använts på så många olika typer av platser som just det. Bara i Stockholm kan vi jämföra ställen som Sergels torg, Södermalmstorg, Mariatorget, Hötorget, Stortorget, Brunkebergstorg och Oxtorget  med varandra och få väldigt olika uppfattningar om vad ett torg är. Det är som de berömda fyra männen med ögonbindel som ska identifiera en elefant genom att känna sig för. De kommer fram till helt olika slutsater eftersom de upplever olika saker. Hur elefanten upplevde saken kan vi bara spekulera om. Det verkar som arkitekter på samma vis haft ögonbindlar när de definierat torgbegreppet så olika. I min hjärna så är det möjligen två av de ovan nämnda ”torgen” som kvalificerar sig som just torg – Hötorget och Stortorget. Ni får förstås känna efter själva.

På engelska finns ju orden ”square”, ”place” och ”circus” för att särskilja platser. I ordet ”square” inryms också att platsen ska vara fyrkantig. Ett torg för torghandel brukar kallas ”market square”. ”Place” är på samma vis som ”plats” en mer neutral benämning och kan tänkas likna italienskans ”piazza”, franskans ”place” eller spanskans ”plaza”. Dessa platser har inte kravet på sig att vara fyrkantiga, även om till exempel ”Grand Place” i Bryssel är det. Slutligen har vi ”circus”, som till sin natur handlar om något runt och att det företrädesvis handlar om att också trafik ska ta sig runt.

Så vad är Slussen till sin natur idag? En sluss? Ja i viss mening är Slussen faktiskt en sluss. Båtar kan slussas mellan Mälaren och Saltsjön i den här punkten. Men idag sker inte det mesta i form av slussning här. Det mesta handlar om helt andra saker. Det handlar om att fördela biltrafik, fördela människor mellan flera olika trafikslag, handel, hotellverksamhet och restaurangverksamhet. Sedan får vi inte glömma att det också finns bostäder här och att Slussen är ett ställe där människor kan möta varandra. Historiskt kanske slussningen var störst, men knappast idag. Ska vi ens kalla stället Slussen? I viss mening kan det engelska ”circus” passa in då Slussen i mångt och mycket snurrar runt trafik. I symbolisk bemärkesle kan kanhända ”circus” passa in med tanken på hanteringen av frågan också.

Det finns två ställen på Slussen idag som har fått torgnamnet. Rysstorget och Södermalmstorg – och inget av dem är torg enligt mitt sätt att se på dem. Rysstorget är en passageyta, möjligen en terrass,  och en förplats till tunnelbanan, trots att det förekommer både torghandel och strömmingsförsäljning. Den nästan omöjliga relationen till både Stadsmuseet och Katarinavägen gör det komplext. Att sedan kalla platsen intill, Södermalmstorg, också ett torg blir lätt absurt. Den platsen är ännu mer en passageyta och en överstor busshållplats, trots att man också kan låna cyklar.  Och kastar man en blick på det nya föreslagna ”Slusstorget” är även det en passage. Det är väldigt frestande att kalla ytor som på något vis inte har någon definition för just ”torg” tydligen?

Inom stadsplaneringen, så vitt jag minns, fanns en akronym, en förkortning baserad på första bokstäverna i en mening, som hette SLOAP. Detta SLOAP skulle läsas som ”Space Left Over After Planning”, det vill säga platser som blivit över. I sverige har vi också ett annat uttryck – impediment. En bit svårbebyggd, ofta värdelös mark. Engelskan har också detta ord och då betyder det hinder eller handikapp.

Ja, så är det kanske. Slussen är en plats med ett visst lyte eller handikapp. Och dessutom är Slussen inte bara en sak utan en korsning av allt möjligt. En sorts ”Skvader” om man så vill. Skvadern var ett slags skämt, en korsning mellan hare och tjäder, skapad 1918 av en viss Rudolf Granberg. Att vara både gnagare och pippi kan förstås inte vara så roligt alla gånger. Inte heller att vara Slussen. Men den store poeten Byron var också handikappad, vilket inte hindrade honom från både att älska och att bli älskad. Byron hade dock inte någon att ställa till ansvar för sitt handikapp.

I en demokrati, där vi både har rätt att via sin röst avgöra vilka som ska representera oss i allmänna val vart fjärde år och friheten att uttrycka oss gällande vad som helst däremellan, kan vi förstås utkräva både svar och ansvar av de som föreslår och beslutar. En förträfflig möjlighet.

Vi kan förslagsvis fråga hur det kommer sig att Slussen inte underhållits för att förhindra det förfall som idag föranleder att vi helt enkelt måste ta till speciella åtgärder. Det liknar det bristande underhåll som ledde till att stora delar av Klara revs och som idag får förundrade turister att utbrista ”men ni har ju inte haft några bombningar under kriget eller hur?” som reaktion på dagens postwarlook i Klara.

Vi kan också fråga oss och de ansvariga om ”att bygga upp Slussen från grunden” måste innebära att det blir något helt annat och att det finns en oavvislig koppling mellan en ökning av invånarantalet och en expansion av bilaccessen så som det ser ut i förslaget.

Vi kan slutligen jämföra med reaktioner vid andra ”katastrofer”, som branden av Katarina kyrka och branden i Arkitekturskolan nyligen. I det första fallet var det aldrig tal om att bygga upp något helt annat än Katarina kyrka igen, men i det andra fallet dök en debatt upp om byggnandens hela existens. Slussenfallet liknar det sistnämnda. Är det måhända för att kyrkan var tillräckligt gammal för att betraktas som historisk? Trots att den faktiskt såg annorlunda ut i originaltappning – Katarina kyrka som den såg ut innan branden 1990 var faktsitk så som den så ut efter branden – 1723!
Så ska vi se antikvariskt eller nyskapande på frågan och vad innebär svaren? Blir det en klagovisa eller en Serenad?

Och av de ansvariga kan vi förstås kräva att de kallar en skål en skål!